Långt långt borta, bakom ordbergen, långt från länderna Vokalia och Konsonantia, lever de blinda texterna. Isolerade bor de i Bookmarksgrove alldeles vid Semantikens kust, ett stort språkens hav. En liten flod vid namn Duden rinner förbi deras plats och förser den med nödvändig regelialia. Det är ett paradismatiskt land, där rostade delar av meningar flyger in i din mun.

Inte ens den allsmäktiga pekaren har någon kontroll över de blinda texterna; det är ett nästan orunografiskt liv. En dag beslöt sig dock en liten rad av blind text vid namn Lorem Ipsum att ge sig iväg till den avlägsna Grammerland. Den Stora Oxmox rådde henne att inte göra det, eftersom det fanns tusentals dåliga kommatecken, vilda frågetecken och lömska semikolon, men den Lilla Blinda Texten lyssnade inte. Hon packade sina sju versalier, satte sin initial i bältet och gav sig iväg.

När hon nådde de första kullarna i de kursiva bergen, tog hon en sista blick tillbaka på skylinen av sin hemstad Bookmarksgrove, rubriken av Alfabetbyn och underrubriken av sin egen väg, Linjelanen. En retorisk fråga rann tårdrypande över hennes kind, innan hon fortsatte sin väg. På vägen mötte hon en kopia. Kopian varnade den Lilla Blinda Texten, att där den kom ifrån skulle den ha blivit omskriven tusen gånger och allt som återstod av dess ursprung skulle vara ordet “och”, och att den Lilla Blinda Texten borde vända sig om och återvända till sitt egna, säkra land. Men inget som kopian sa kunde övertyga henne och därför dröjde det inte länge innan några försåtliga Copywriters överraskade henne, gjorde henne berusad av Longe och Parole och drog henne in i sin byrå, där de missbrukade henne för deras