Långt, långt bort, bakom ordbergen, långt ifrån länderna Vokalia och Konsonantia, lever de blinda texterna. Isolerade bor de i Bokmärkeslunden precis vid Semantikens kust, ett stort språkigt hav. En liten flod vid namn Duden flyter förbi deras plats och förser den med nödvändigt regelialia. Det är ett paradisland där rostade delar av meningar flyger rätt in i din mun.
Inte ens den allsmäktiga Pekaren har kontroll över de blinda texterna, det är ett nästan oortografiskt liv. En dag beslöt dock en liten rad av blind text vid namn Lorem Ipsum att lämna för den avlägsna Grammatikens Värld. Den Stora Oxmox avrådde henne från att göra så, eftersom det fanns tusentals dåliga kommatecken, vilda frågetecken och lömska semikolon, men den Lille Blinda Texten lyssnade inte. Hon packade sina sju versalier, satte sin initial i bältet och gav sig iväg.
När hon nådde de första kullarna av de Kursiva Bergen, hade hon en sista titt tillbaka på sin hemstads horisont Bokmärkeslunden, rubriken på Alfabetsbyn och underlinjen av sin egen väg, Linjegränden. En retorisk fråga rann sorgset över hennes kind, sedan fortsatte hon sin väg. På sin väg mötte hon en kopia. Kopian varnade Lille Blinda Texten att om hon kom därifrån, skulle hon ha blivit omskriven tusentals gånger och allt som fanns kvar av hennes ursprung skulle vara ordet “och” och den Lille Blinda Texten borde vända om och återvända till sitt eget, säkra land. Men inget kopian sa kunde övertyga henne och därför dröjde det inte länge innan några lömska Kopiaskribenter överföll henne, gjorde henne berusad med Longe och Parole och drog henne till sin byrå, där de missbrukade henne för deras